johannaherbertsson - St Anton 09/10

Nyårsfirandet i St Anton började med liftöppning med Alexander och Krille, vi hade tänkt oss en dag fylld av mycket skön offpiståkning eftersom det var snö i luften men blev tok besvikna. Uppe på berget var det flat light (svårt att urskilja konturer) hela förmiddagen och man såg inte barret. Vid lunchtid gav vi upp och åkte hemåt, käkade lite lunch och sen åkte jag, Elin (Adrians flickvän som var på besök under veckan), Adrian och bröderna Ahlgren och storhandlade inför kvällens nyårsmiddag. Nyårsmiddagen ägde rum i familjens vardagsrum där det var dukat långbord. Det var samling klockan 18 för fördrink och sen var det middag klockan 19. Till middag bjöds det på tacobuffé!

Under kvällen och middagen pågick även en hel del galenskaper. Till att börja med fick alla varsin hemlig lapp med ett uppdrag, det var alltifrån att tillexempel någon gång under middagen ta ton till att skämta om Krilles kläder och klaga på maten. Under hela kvällen pågick även en glasögontävling, alla satte på sig ett par valfria brillor och den som tog av sig dem sist vann. Tävlingen pågick ända tills det var dags att ta liften upp dagen efter någon gång efter lunchtid, då var tre tappra deltagare kvar i tävlingen och enades om att dela på vinstpotten.

Efter middagen var det dans och diverse tokigheter för att vid strax innan elva tiden bege sig ner mot byn och Dorfstrasse för att fira tolvslaget. Kvällen fortsatte sedan på Funky Chicken.

I lördags fyllde Stefan år och det blev en dag i backen med afterski och sedan en sväng till badhuset på födelsedagsbarnets begäran. När jag sedan kom hem på kvällen och skulle in till killarna för att hänga lite möts jag av en rödhårig herre. Felfelfel, det kan inte stämma tänker jag. Men jodå, i killarnas kök sitter Alexander Palm från Skövde och Krille Svensson från Lund! Alexander har jag känt sen första året i distriktslaget och Krille sedan förra vändan i St Anton. Hur kul som helst! De stannar minst en vecka och det känns jätteroligt att ha fått besök från Sverige!

På rendel finns nu tre mindre boxar där jag och Jossan tränar på att raila. Får jag säga det själv så går det riktigt bra, tror bestämt att jag ska försöka landa baklänges i morgon!

I övrigt hade jag mitt livs bästa offpist åk igår! Det var jag, tvillinarna, Kim och deras ny-nerkommna vän Adam som åkte och de första fem svängarna var de bästa i mitt liv! På detta finns det bildbevis som jag förhoppningsvis kan lägga upp snart!:) 

Det senaste dagarna har det hänt en hel del, även om livet här nere flutit på som vanligt. Man går upp på morgonen, tar på sig och käkar frukost. Sen springer man genom huset, skriker hejdå till Lojs samtidigt som man hoppar i pjäxorna för att hinna till bussen och backen. En annan dag kanske man tar lite sovmorgon, sover till 10 tiden, käkar med Louise som sedan går till jobbet vid 11 tiden, hänger lite med familjen och åker ut i backen på eftermiddagen för några goa eftermiddagsåk med till exempel Nina som slutar vid ett.

Vi är ett par tjejer här som tycker att vi vill ta vår åkning till en ny nivå och har därför bestämmt oss för att lära oss hoppa. Första delmålet är att göra en 360, alltså snurra ett helt varv. Eftersom vi vill kunna träna ostört, utan duktiga pojkars tips, komentarer och alternativt skratt och glåpord åkte vi ut i offpisten och byggde vår första, alldeles egna, tjejkick. Alltså ett hopp. Kicken höll väl kanske inte den klass den skulle gjort om någon mer erfaren hopp byggare skulle gjort den men vi gjorde vårt bästa och skoj hade vi! Ingen 360 denna dag dock, vet inte om det berodde på oss eller kicken men en och annan 180 lyckades vi med!

Ninas föräldrar kom ner igår för att vara här över jul. Overkligt sköna människor! Spenderade eftermiddagen med Nina och hennes föräldrar i backen och sedan tog vi en sväng till Taps för att hälsa på Louise:) Nu på kvällen bjöd de även med mig och Louise till pomodoro på pizza! Tänk vilken lyx för en fattig bummare! Stort tack Peter och Kajsa!

När vi kom hem efter middagen satt familjen otåligt och väntade, det var dags att hugga julgran! Som tur är har Oscar en liten såg på sin lavinspade som underlättade expeditionen något. Vi begav oss upp i skogen ovanför vår gata, skogen mellan oss och mooserwirt ungefär, och efter bara några minuters sökande hittade vi ett riktigt praktexemplar! Nu är det så nära julkänsla man kan komma i St Anton!

Nu mina vänner ska ni äntligen få se hur jag bor! Det är antagligen världens minsta rum där man ändå lyckats knö in det mesta förutom ett kök och en toalett. Här finns en våningssäng, en garderob, ett litet bord med 2 stolar, en dusch och ett handfat. För att ni verkligen ska förstå hur litet och kompakt det är väljer jag att citera Adrians och Oscars komentarer, nyss hemkomna efter en brutal after ski: "Vet ni om att ni bor i ett badrum?" och "Är det det här som är definitionen på en etta?" Klockrent! Jo visst är det trångt, speciellt när man bor med en slarver som jag själv, men det är mysigt! Ett hederligt bummar rum som har sin charm! Jag skulle uppskatta den totala rums arean till 8 kvadratmeter.


Vi bor i Haus scherl, enda blå huset i Oberdorf.

Where the magic happens


Bilderna är tagna innan vi hade hunnit styva undan väskorna, nu står dom i Franz pannrum så vi får någon kvadratmeter till.


Skafferiet i fönstret

Duschen

Här finns otroligt många underbara människor! Har träffat riktigt många, nya och gamla, unga och äldre, härliga vänner och för att ni där hemma ska få en chans att hänga med bland alla nya namn tänkte jag skriva lite kort om några av de jag umgås med mest.

Louise- Kräver antagligen ingen större presentation eftersom hon har varit med hela vägen och vi gör det mesta tillsammans. Min trogna vapendragare och roomie. Kunde nog inte haft en tryggare själ med mig hemifrån! Nu har hon börjat jobba på Taps, en afterski mitt i backen och trivs, efter en tuff start riktigt, bra. Hon jobbar dessvärre mycket så jag håller på att vänja mig vid att vara utan henne mellan 12 och 18 på dagarna.

Johan- Klasskamraten som även han varit med från start. Borås egen daywalker som bor i Haus Pies 200 meter ner för backen från mig, även han i Oberdorf. En givmild herre som är en rackare på att partaja! Bjuder gärna på nattamat eller ett välbehövligt förtroende snack. Letar jobb som bara den och blir utfodrad av Australiensare.

Nina-Vår nyfunna bästa vän, möjligen St Antons svar på Amanda Dahlberg. Bangar ALDRIG en utmaning eller ett grymt åk och dansar som ingen annan! Pjäxdansen är given på varje afterskiJ Nina spelar högt på skandias golftourer.  Hon är liksom Louise en klippa i stormen och bor bara några minuter bort men tillskillnad från Johan, uppför backen.  Nina är kusinen i familjen.

Stina- En lidköpingstjej på bräda. Henne och Jossan missar man aldrig en utekväll

Jossan-från Göteborg, bor och arbetar tillsammans med Stina på Traxl. Även hon vet hur Kandahar ska tas vid 3 tiden på natten.

Herman-En gammal vän från åren då vi båda tävlade alpint. Killen saknar gränser vad gäller det mesta men framför allt vad gäller hopp, skruvar och volter. Har gängets bästa boende precis vid galzig bahn.

Gustav-Mr Frontflip! Hermans roomie och vapendragare. Jobbar i hamburgerbaren på Seiten Blick.

Pontus-Killen som man bara inte kan låta bli att tycka om och än mindre bli arg på vilket i visa fall kan vara väldigt frustrerande. Alltid glad och åksugen.

Jenny, Lisa och Rebecka (öborna)- Tre glada tjejer från göteborgs skärgård som bor i Nasserien. Styr gärna upp filmkvällar, idolkvällar såväl som förfester.

Martin- Vars låtsas språks ramsor förgyller vilken förfest som helst. Jobbar på Alber sport. ”man kan väl få en puss i alla fall?”

Erik-Martins vapen dragare som bor med Nina på Mooserkreuz. Erik, har du med dig allt?

Daniel- Ninas roomie, jobbar som diskare. Vill precis som jag lära sig hoppa bättre. Spelar golf och skär sig lätt på grogg glas.

Malin- säsongar för andra gången. Flygeln dricks medtummen och pekfingret.

Stefan- har tidigare jobbat som reseledare i byn för Lion Alpin och har därför bra koll på det mesta. Jobbar som diskare på sport hotell.

Tvillingarna(Linnea och Sofia)Kim och Daniel- Har fräschaste lägenheten av alla men bor tyvärr långt bort i Nasserein vilket blir helt fel håll för oss Oberdorfare. Linnea kan vara byns hetaste singel men syrran Sofia är tillsammans med Kim. Daniel är familjens minsting. Ett riktigt mysigt gäng!

Familjen- Vi och grabbarna som bor i lägenheten under är som en enda stor familj!

Emil-Ett känt ansikte från förra vändan i St Anton. Figurerar som familjens överhuvud då han är äldst, går även därför under betäckningen farfar.

Oscar-Hunden! Allas favorit som inte bangar en operation av en berusad kirurg. Vänder burgare på burger stop.

Adrian-Lunds svar på doctor John Dorian. Killen som kan alla citat och någon som aldrig sviker ett klockrent uttryck. Även Adde jobber på BS där dom både har goda och billiga burgare. Put that on your facelift and smoke it!

Jacob- Emils lillebror och levnadskamrat eftersom de delar på ett hus hemma i Sverige.

Haby- enda göteborgaren i lägenheten bland alla skåningar.

Självklart finns det många jag inte nämnt men misströsta inte, det får helt enkelt inte plats! Hela byn är full av üüüber sköna människor!

Vädret är fortsatt underbart! Strålande solsken, inte ett moln på himmlen men det börjar bli kallt, fruktansvärt kallt! Vi har tyvärr ingen termometer själva men 10-15 minus på dagarna är ingen underdrift. Det ska bli 30 minus i helgen och när vi gick från förfesten igår sa de vi var hos (tvillingarna, kim och Daniel) att det var 24 minus ute. Ingen kul promenad från Nasserein till Scottys!

Trots kylan lockade det kalla vädret igår och vi var ett stort kompis gäng på ca 25 pers som åkte skidor till stuben för att kunna ta gratis buss därifrån till Zurs och Lech över dagen. Tyvärr jobbade Louise men det kommer fler tillfällen, vi har ju 4 månader tillsammans:) Kvart i 9 var det samling vid Galzigliften och för oss som bor I Öfre blev det därför 8 bussen som gällde och väldigt tidig uppgång. Efter galzig blev det osthangbahn upp och sen bar det av mot Stuben  och bussen via St Antons längsta pist.

 Eftersom vi var så många fyllde vi i princip hela bussen och efter en svettig färd hoppade vi av bussen i Zurs för att kunna åka delar av "vita ringen" ända till Lech. Vita ringen är en sammansättning av olika liftar som man ger en hel dags åkning i en "ring" utan att behöva ta samma lift eller samma backe 2 gånger. Dessvärre hann vi inte med hela denna dagen då vi ville ta oss till Lech med ett par sköna åk men vita ringen blir ett av säsongens senare projekt. Dagens reseledare var Stefan som säsongen 07/08 jobbade för lion alpin och därför ansågs ha bäst koll på området. Dagen bästa åk blev ett puderåk précis mitt emellan Zurs och Lech. Trots att det var ett tag sedan det snöade fans en del orört kvar eftersom Lech är en av världens snobbigaste skidorter är det få som vill få snö under jackan.

Idag anlände Internet till Haus Scherl så från och med nu uppdaterar jag bloggen så ofta jag kan! Här följer lite bilder från gårdagen.



Grabbarna laddar upp med lunch på Nah ont Frish


Brudar laddade till tusen!

Jossan åker lift

Syskon kärlek mellan tvillingarna på lunchen

I onsdags var dagen med D! Bästa dagen i alperna hittills! Efter en hel dag och en hel natts snöande var det dags! Klarblå himmel och puder snö i mängder! Svårt att uppskatta exakt hur stora mängder som dumpades men tillsammans med vännerna på mooserkreuz 11 enades vi om minst 30 cm. Låter kanske inte särskilt mycket i vissa öron men eftersom det redan fanns en del var det bra djupt på vissa ställen. Familjen på galzig weg 13 (jag lojs och grabbarna) plus Nina tog absolut första kabinen upp och åkte hela dagen:D Både baksidan ner mot st christoff och valuga fick sig varsin repa.

Nina fastnade i en liten lavin som jag startade


Hela gänget lunchar på galzig stationen


Ballaste åket som vi verkligen inte vågade egentligen, räddrädd

Kära Sverige och Svenskar, ni kan skatta er lyckliga att ni bor i ett tryggt sofistikerat samhälle! Amanda, du har skrivit om annorlunda traditione som att klä julgranen i november men den här tar priset! I lördags firade St Anton och Österrike Sankt Nikolaus dag med en mängd våldsamheter. Det var fest stämmning i byn men vi turister kände oss lite hotade.

 Sankt Nikolaus fungerar ungefär som tomten, barnen får presenter i en sko i fönstret om det varit snälla, dessvärre har detta helgon en elak följeslagare, Krampus. Det sjuka med den här traditionen och detta firandet är att på denna dag klär utvalda bybor ut sig i otroligt hemska djävulsdräkter, till Krampus, med bjällror på ryggen och pryglar de som varit "olydiga". Ett tjugotal sådana djävular gick alltså omkring i byn under lördagen med kvistar, påkar och kedjor och pucklade på befolkningen helt random. Det är okej för dessa att slå vem som helst! Ingen bryr sig! det är tradition! Den stora frågan är hur i hela friden dessa utklädda vet vem som förtjänar prygel och hur det kommer sig att just dessa anser sig ha rätt att slå någon annan! 

Jag och Louise kom från backen och var på väg till Spar för att handla när vi plötsligt insåg vilken dag det var. Panik panik! In på spar fort som attan utan att få pisk och trodde vi var säkra men icke. Till min fasa kommer fyra djävular in efter mig och en utav dem piskar hela kassa kön! De lokala tycker att det är roligt,det är som det alltid har varit och barnen jagar dem för att sedan bli jagade. De påstår att det inte slår så hårt men vem vill få smisk av en djävul med en stor gren? Jag var så rädd att jag skakade och till slut lyckades vi ta oss till bussen via omvägar, utan att bli slagna. Jag gick inte ut mer den dagen. Kolla in bilderna!

En ny vecka är igång och det känns knappt som om den har hunnit börja innan den är påväg att ta slut! Dagarna går fort och eftersom jag jobbar 13-21 är det svårt att hinna med särskilt mycket på sin lediga tid. Känner verkligen en stress över allt som ska göras, det börjar bli dags att ta tag i packningen! Imorgon är dagens projekt att köpa ett nytt batteri till hemmets personvåg för att kunna väga packningen till minsta gram för att få plats med så mycket som möjligt i de 20 kilo jag får ta med mig på flyget.

Denna veckan är det även dags att sluta jobbet på FFR. Lite tråkigt att lämna vissa vänner men det ska samtidigt bli underbart att ägna sig åt någonting nytt! För att lättare hinna med allt som ska hinnas innan resan slutar jag redan i morgon för att få två hela vardagar att göra ärenden på. Det bästa med morgondagen på jobbet är att Harri har bakat en chokladkaka, bara för att det är min sista dag!:D

Imorgon är det även dags för fröken Herbertsson att vaccinera sig mot den beryktade svininfluensan, eller baconfebern som Alex på FFR hade sagt. Vaccineringen av "vanliga" människor börjar först inte förrän nästa vecka på min vårdcentral men jag har lyckats tjata till sig ett stick innan jag åker! Har varit lite skeptisk till att vaccinera mig, inte på grund av hysterin om bieffekter, utan mer för att det vore praktiskt på ett sätt att ha fått eländet så att man har ett naturligt skydd. Det bästa vore ju förstås att inte bli sjuk alls och slippa ta ett beslut men nu är det taget och det är nog skönt att slippa ligga utslagen i ett nytt land.

Veckans projekt är i övrigt att äta semlor! Lär ju inte bli några i vinter i österrike så det gäller att passa på när dom har anlänt tidigt i år!

Det blev en dag då jag inte gjorde någonting... Gick upp relativt tidigt för att hinna med saker under dagen, gick lite ärenden på stan men ingenting uträttades, spenderade en stund i soffan för att ladda inför eftermiddagen med småkusinerna. Har gjort precis ingenting idag men jag tror att det är det som kallas att vara ledig, att det är helg.

Har börjat oroa mig för packningen till Österrike. Drömmer mardrömmar om att jag inte ska få med mig allt. I veckan drömde jag att jag åkt iväg med Louise, vi satt på en buss, antagligen påväg till flygplatsen och insåg att jag glömt pjäxbagen helt och hållet. Panik, panik! Åkte hem och packade ihop den fort som ögat för att sen inse att jag inte hinner till flyget. Inatt var det samma veva igen. Denna gången hade jag glömt att packa vissa nödvändiga plagg och prylar, bland annat handskar och ipod. Värdsliga saker kan tyckas men ändå något som är värt att packa ner för 5 månader i alperna. Panik panik igen! Började i drömmen packa förtvivlat och insåg än en gång att jag kommer missa flyget.
Det är ingen nyhet att jag drömmer kontigt och alldeles på tok för mycket men man börjar ju undra hur det kommer vara nästa måndag runt 7 tiden på morgonen. Haha hjälp!

Idag på eftermiddagen var småkusinerna från Stenungsund på besök tillsammans med mormor och morfar. Dessa två kusiner, Eric 8 och Oscar 6, har en energi utan dess like! När de befunnit sig i huset i ca 10 minuter och under den tiden hunnit läsa och kryssat för önskemål i hela BR katalogen, kleta chokladkaka i soffan och på varann samt lekt jage 300 varv runt bottenvåningen insåg jag att en sväng i parken för att leka av sig lite skulle sitta fint. Lekparken belv det, den med en monstergungan, och där stod jag gladeligen och puttade de båda i 40 minuter. Dagens träningspass avklarat! Det blev även en sväng till klätterställningen och till och med kusin Johanna vågade åka ner för brandmans stången. Senare var det middag och ostbågar..Även om man är trött när de åker är det härligt att ha dem här!