The Deal

Har antagligen en av St Antons sjukaste dealar! Vet inte om jag nämnt hur det var tänkt att jag hade löst det med boende och jobb i ett tidigare inlägg sa jag tar det lite kort igen. Jag och Louise akte ner i tron om att vi bada skulle jobba varje lördag och nagon annan dag i veckan och för detta fa gratis boende. Dagen efter ankomst, i tisdags, hade vi möte med Herr Franz och fick reda pa att sa inte var fallet. För det första sa gällde dealen med gratis boende inte oss bada utan bara mig, Louise far betala 10 euro natten. Priset är ju fortfarande väldigt överkomligt men en stor besvikelse när vi hade tänkt oss gratis boende. Det positiva i det hela är att vi far lön, 7euro i timman, och da louise kommer jobba lördagar med mig gar det nästan jämnt upp.

Nu till min deal. Fran och med den 12e december är jag anställd. Da far jag gratis boende, försäkring och halva liftkortskostnaden tillbaka efter 3 manader. Jag städar varje lördag och kollar till lägenheterna varje dag, bara tar ut sopor och dylikt vilket kanske tar max en timma. Jag far välja själv när jag vill göra detta under dagen mellan 9 och 16. Utöver gratis boende och övriga förmaner har jag som sagt 7 euro i timman. Drtta innebär att jag jobbar tokigt lite, kan aka hur mycket skidor som helst och ända förhoppningsvis klara mig ekonomiskt plus minus noll:D

Far förhoppningsvis internet till vart rum i veckan och da ska jag försöka uppdatera mer, hall ut!

Resan

Har varit dalig pa att blogga senaste veckan. Var inte särskilt sugen de sista dagarna innan avresan eftersom dom mest var jobbiga och känslomässiga. Nu är vi pa plats i alla fall, har snart haft 2 hela dagar i byn. Ingen snö än sa länge, varken i byn eller i pisterna men alptopparna är vita:) Igar spöregnade det hela dagen, trösten var att det snöade pa toppen och pa det sättet är regn bättre än stralande solsken som det har varit idag. Läget med snön är kritiskt, hela byn väntar pa rejält med dump, framför allt eftersom det knappt finns nagra jobb innan snön kommer. Ingen vagar anställa. Som tur är drabbar inte detta mig men det ska jag skriva mer om sen!

REsan ner börjae tidigt i Mandags morse, avresa mot landvetter vid halv 7 tiden pa morgonen, jobbigt värre att säga hej da till alla. Hela familjen var med pa flygplatsen och sa hej da. Morgonens största skräll var den snälla damen i incheckningen som lät bade mig och Louise checka in vara 5 kilo för tunga väskor utan att behöva betala för övervikten. brabra! Efter incheckningen var det dags att säga hej da och ta rulltrappan upp och igenom säkerhetskontrollen. Det gick bra, ingen pep. Sen satte vi oss pa en bänk för att vänta pa flyget. När det var 20 min kvar till avgang undrar Johan om vi inte borde ga till gaten? Sa det gjorde vi och pa vägen dit gick vi förbi en skyllt där det star att det är final call pa var flight! panikpanik! Vi hann i alla fall och tacka johan för det. Flygresan gick bra förutom att gubben snett framför luktade sa illa att Lojs inte kunde andas och att planet var sa litet att Johan inte pa langa vägar kunde sta raklang.

Väl framme pa zürich flygplats var det dags för tag. Först skulle vi ta tag till zürich main station. Vi hade en kvart pa oss fran biljett köpet att ta oss till rätt peroong och pa taget men eftersom vi hade sjukt mycket väskor och därför envisades med att krangla med hissarna var vi nära pa att missa taget. Med en minuts marginal kastade sig lojs in genom dörrarna som siste man. Pa zürich mainstation hade vi tack och lov gott om tid, 2 timmar. Vi käkade burger king och hann med taget med god marginal. Väl pa taget började ju allting självklart krangla igen. Vi hade klivit pa i första klass vagnen vilket var big nono! eftersom det var 3 vagnars promenad till andraklass inklusive promenad genom tagets resturang som var av vita-linnedukar-sorten. Ajaj. Bara att sla sig ner i en första klass kupe och vänta pa konduktören. Konduktören kom och förklarade att pa det här taget fick man minsann inte ha med sig mer packning än vad som fick plats pa hatthyllan. Han ville därför ha 37 euro betalt för varje väska. Pa med valpögonen och spela dumsvensk!än en gang hade vi tur med bagaget och slapp betala, fick även tillgang till tagets gods vagn och kunde därför knalle igenom restaurangen till andraklass med endast handbagage i handen. Till slut kom vi i alla fall fram till st anton och blev uphämtade av herr franz, var hyresvärd. Han visade sig vara en riktigt kul snubbe och inte alls den valdtäcktsman Lojs hade bestämmt sig för. Här är vi nu i alla fall, livet börjar ordna upp sig!
To be continued

8848 altitude

Ett sort tack till 8848 altitude som hjälpt till med säsongens kläder! Ett företag som på bästa sätt lyckats kombinera attityd med funktionalitet!


http://www.8848altitude.com/



20 kilo



Här är den! Väskan där 20 kilo ska rymmas. Packningen har äntligen börjat! Kan inte förstå hur ett liv i nästan 5 månader kan få plats i väskan och väga under 20 kilo. Får hoppas att det inte blir allt för mycket övervikt. Har i alla fall packat nästan alla skidkläder än så länge. Ska försöka packa resten imorgon. Lär ju säkert ha glömt en hel del som jag får packa på söndag i alla fall men det känns skönt att ha en "buffert-dag". Känns som om jag har fått gjort en hel del av allt som ska fixas idag ändå så därför liggen packningen på is från och med nu till imorgon.

Ikväll ska jag försöka koppla bort resfebern helt och ha roligt för jag ska alldeles strax iväg hem till Dahlan för att sedan gå ut och käka och se New Moon, mysigt värre!

Vill passa på att tacka er från FFR som var med på after worken i onsdags kväll! Jag hade sjukt kul och ni är ett underbart gäng!

Dags att sluta jobbet och ta tag i Svininfluensan

En ny vecka är igång och det känns knappt som om den har hunnit börja innan den är påväg att ta slut! Dagarna går fort och eftersom jag jobbar 13-21 är det svårt att hinna med särskilt mycket på sin lediga tid. Känner verkligen en stress över allt som ska göras, det börjar bli dags att ta tag i packningen! Imorgon är dagens projekt att köpa ett nytt batteri till hemmets personvåg för att kunna väga packningen till minsta gram för att få plats med så mycket som möjligt i de 20 kilo jag får ta med mig på flyget.

Denna veckan är det även dags att sluta jobbet på FFR. Lite tråkigt att lämna vissa vänner men det ska samtidigt bli underbart att ägna sig åt någonting nytt! För att lättare hinna med allt som ska hinnas innan resan slutar jag redan i morgon för att få två hela vardagar att göra ärenden på. Det bästa med morgondagen på jobbet är att Harri har bakat en chokladkaka, bara för att det är min sista dag!:D

Imorgon är det även dags för fröken Herbertsson att vaccinera sig mot den beryktade svininfluensan, eller baconfebern som Alex på FFR hade sagt. Vaccineringen av "vanliga" människor börjar först inte förrän nästa vecka på min vårdcentral men jag har lyckats tjata till sig ett stick innan jag åker! Har varit lite skeptisk till att vaccinera mig, inte på grund av hysterin om bieffekter, utan mer för att det vore praktiskt på ett sätt att ha fått eländet så att man har ett naturligt skydd. Det bästa vore ju förstås att inte bli sjuk alls och slippa ta ett beslut men nu är det taget och det är nog skönt att slippa ligga utslagen i ett nytt land.

Veckans projekt är i övrigt att äta semlor! Lär ju inte bli några i vinter i österrike så det gäller att passa på när dom har anlänt tidigt i år!


Drömmar och gungor

Det blev en dag då jag inte gjorde någonting... Gick upp relativt tidigt för att hinna med saker under dagen, gick lite ärenden på stan men ingenting uträttades, spenderade en stund i soffan för att ladda inför eftermiddagen med småkusinerna. Har gjort precis ingenting idag men jag tror att det är det som kallas att vara ledig, att det är helg.

Har börjat oroa mig för packningen till Österrike. Drömmer mardrömmar om att jag inte ska få med mig allt. I veckan drömde jag att jag åkt iväg med Louise, vi satt på en buss, antagligen påväg till flygplatsen och insåg att jag glömt pjäxbagen helt och hållet. Panik, panik! Åkte hem och packade ihop den fort som ögat för att sen inse att jag inte hinner till flyget. Inatt var det samma veva igen. Denna gången hade jag glömt att packa vissa nödvändiga plagg och prylar, bland annat handskar och ipod. Värdsliga saker kan tyckas men ändå något som är värt att packa ner för 5 månader i alperna. Panik panik igen! Började i drömmen packa förtvivlat och insåg än en gång att jag kommer missa flyget.
Det är ingen nyhet att jag drömmer kontigt och alldeles på tok för mycket men man börjar ju undra hur det kommer vara nästa måndag runt 7 tiden på morgonen. Haha hjälp!

Idag på eftermiddagen var småkusinerna från Stenungsund på besök tillsammans med mormor och morfar. Dessa två kusiner, Eric 8 och Oscar 6, har en energi utan dess like! När de befunnit sig i huset i ca 10 minuter och under den tiden hunnit läsa och kryssat för önskemål i hela BR katalogen, kleta chokladkaka i soffan och på varann samt lekt jage 300 varv runt bottenvåningen insåg jag att en sväng i parken för att leka av sig lite skulle sitta fint. Lekparken belv det, den med en monstergungan, och där stod jag gladeligen och puttade de båda i 40 minuter. Dagens träningspass avklarat! Det blev även en sväng till klätterställningen och till och med kusin Johanna vågade åka ner för brandmans stången. Senare var det middag och ostbågar..Även om man är trött när de åker är det härligt att ha dem här!





Fredag, helg och middag

Äntligen fredag! och äntligen helg! Massor som ska fixas nu varje ledig dag innan resan! Saker som ska "fixas" och saker som ska "ordnas". Man flänger runt och fixar lite här och ordanr lite där men när helgen är slut har man ändå inte fått gjort ett jota!

Helgerna innan jag åker tycks vara fyllda av avsked. Det låter vemodigare än vad det är. I lördags tackade jag Sverige för de nhär gången med alla vännerna hemma hos mig. Nästan alla i alla fall, Amanda hade svårt att ta sig hem från usa, Emelie var i spanien, Alex och Daniel dubbelbokade och Anna i skåne. Men det blev jag och Lojs i alla fall! Haha, skämt åsido så blev vi ett riktigt gott gäng som hade röjröj i villan. Kvällen började relativt stillsamt med middag med några av tjejerna, vid 8 tiden anlände resten och en hederlig förfest bröt ut för att sedan fortsätta på xoy. En underbar lördag!

Den här helgen är det släktens tur, för att "det vore kul om alla kunde ses en sista gång innan du åker" som mamma uttryckte det. Om en kommer Farmor och Farfar med flera på middag, lite vemodigare än i lördags tycker jag allt. Kanske beror det på att jag inte kommer vara hemma över jul... Trevligt blir det nog i alla fall!

Här kommer lite bilder från i lördags, ni är underbara allihopa! Om jag kunde skulle jag packa ner en liten bit av er alla och ta med mig! Det är tur att jag inte blir borta så länge!


Nulägesrapport

Den 23e november bär det av! Då tar jag, och mina reskamrater Louise och Johan, flyget från Landvetter till Zurich i Schweiz. En flygresa på ca 2 timmar. Därifrån tar vi tåget till St Anton, en resa på ca 2,5 timmar. En ganska smidig resa, både snabbare och billigare än att ta tåg hela vägen.

Väl framme i St Anton har jag och Louise ordnat det som så att vi blir upplockade av Herr Franz. Herr Franz är en herre som hyr ut fyra lägenheter av varierande storlek i Oberdorf och via mail har vi fått den otroliga dealen att mot att jag och Lojs städar dessa lägenhetr varje lördag (en dags jobb!) så får vi bo gratis i ett litet rum hela säsongen. Det kan förstås vara vilket råtthål som helst men det känns otroligt skönt att ha någonstans att starta upp säsongen och att inte behöva lägga ut sjuka summor på boende. Dessvärre har vi ju ingen inkomst på detta jobb så något extra jobb får vi nog ta och skaffa på plats, vill ju kanske inte bränna alla sparpengar. Eftersom Herr Franz endast ville nöja sig med 2 flickor som städerskor är Johan tyvärr än sålänge utan arbete och boende men ska boka ett rum att sova i för de första dagarna medans vi söker jobb för att sedan hoppas på att få boende inkluderat i jobbet.

Det känns som om det mesta löser sig och det är bara att hålla tummarna för att vårt städjobb verkligen finns på riktigt när vi kommer ner! Man vet ju aldrig med österrikarna!

Up and runin'!

Då var den igång! Bloggen. Trodde aldrig att jag skulle blogga. Tyckte att bloggandet var ett sätt för människor att få uppmärksamhet, för de som bara måste visa sig för världen, som bara måste få göra sin röst hörd. Jag antar att jag har ändrat åsikt drastiskt, kanske rentutav mognat. Man skulle kunna påstå att jag har fallit för grupptrycket:) Vännerna började blogga och jag började läsa! Efter studenten är det som om någon skriker: Du är fri! Fly landet medans du kan! För när gymnasiet är slut är det precis vad folk gör, flyr landet och reser. Då blir bloggarna ett smidigt sätt att fortfarande ta del av sina vänners liv, det är ju till exempel fruktansvärt dyrt att ringa till USA. Nu har det blivit min tur, en säsong i alperna och österrikiska St Anton står för dörren och jag kände ett kall, jag ska också blogga! haha!

Så kära familj, släkt, vänner och arbetskamrater! Här är den! Bloggen.

RSS 2.0